Ah, it just continues! Things sticking into necks.

It just like some higher force wants to drive me mad by pumping me with gory visual images. It's not pleasant at all. Stupid the office.

Jeff Dunham är mycket roligare när man är trött!

Jingle bombs, jingle bombs... haha.

Idag kommer inte bli en bra dag.

Finally, jag somnade i en proper tid. Kl 22:00.

Sedan vid 02:00 ca (jag vet inte exakt vid vilken tid, för jag tittade inte på klockan) då vaknade jag pga en riktigt läbbig dröm. 

Ni får ge er åsikt om huruvida drömmen var läskig eller ej, men för mig vid den tidpunkten var den det och jag vaknade.

Detta var drömmen: Jag är ute och går, det är väldigt mycket snö. Plötsligt dyker det upp två Henrik Dorsin varav den ena är klädd i en polisuniform (en gammaldags) och den andra Henrik Dorsin ser normal ut. Men plötsligt drar Henrik Dorsin fram en gaffel och hotar sig själv med den. Han håller den mot halsen (precis vid halspulsådern) på sig själv, hotar sig själv, grymtar skräckinjagande. Sedan ser han mig, han anfaller mig med gaffeln, nu håller han den mot min hals, den andra Henrik Dorsin är uppmuntrande... jag vaknar. Jag vaknar och kan inte somna om. Det värker i kroppen på mig, en indikation på sjukdom. Men jag vill inte bli sjuk.

Jag citerar Maria Linder  "Gå in i väggen? Jag har inte tid att gå in i väggen" . Jag har inte tid att vara sjuk.

In the "Lord of the Flies" a group of boys slaughter a pig in the jungle. They torture it and place its head on a sharpened stake as an offer to the beast the hovers godlike over the Island.

Later, one of the boys is alone.

He weeps, but not for the pig.

The boy weeps for the end of innocence and the darkness of men's hearts.