Idag var en mycket jobbig dag. Med en allvarsfylld atmosfär. Det var svårt att andas att leva.

Alexandra är den underbaraste människan som lättar tyngden och gör så att jag kan andas.  Det lilla räcker.

You don't have to be strong for others.

You cannot let the feelings bundle up inside ;they will erupt.

I år tänkte jag totalt ignorera melodifetivalen, eller i alla fall dess betydelse i mitt liv. För den besvikelsen jag känner varje år efter flera veckor tortyr i form av parodi på musik, röstas det oftast ett "ganska hyfsat" bidrag fram.

I år hade jag bestämt mig för att inte bry mig, jag tittade bara för att jag tycker att Petra Mede var helt underbar som programledare. Jag har absolut inte sett alla deltävlingarna i år, men de som jag har sett har jag sett pga Petra. Plus hoppet att kanske, kanske skulle Soran vara med...

Men idag såg jag allt. Från början. Petra Mede var ett nöje. Jag njöt av operan. Marlena Ernman är en väldigt duktig operasångerska och jag kände glädjen och humorn som hon förmedlade i sin sång (ni som inte upplevde humorn se på youtube!). Men jag vågade inte hoppas. För när jag "kom ut" med att jag gillade opera, mötes jag med skepsis (det var för ca två år sedan) så jag litade inte på svenska folkets röster. Jag röstade inte; jag ville inte vara ensam.

Sedan var han där: Soran, i sin pälsmössa (turnémössan som han benämner den som i sin blogg). Min mobil bubblar till (den har bubbel som sms-ton), det som står i meddelandet från Mia (även kallade Wow-Jocke) uttrycker allt: "Soran!!"

Sedan pur förvåning! Jag kände spänning, förväntan. Det trodde jag inte att jag skulle. Jag ville ju inte bry mig. Jag fylldes av glädje när Marlena Ernman fick 144 poäng.  I feel vindicated.

Det var länge sedan jag skrev i denna "dagbok" (vilket är ett väl använt uttryck här) så jag tänkte starta med att skriva här, den första dagen i den tredje månaden av 2009.

Jag har egentligen inte särskilt mycket att skriva. Jag ville bara lätta mitt hjärta med att ge uttryck för min kärlek till bra musiker. KT Tunstall är min personliga favorit, sedan Johnny Cash (vilken jag har börjat lyssna alltmer på). Jag tycker att Cashs covers av The Man Comes around och Hurt är helt underbara.

Jag lämnar er med länkar!

http://www.youtube.com/watch?v=jc6M4WBL6hA

http://www.youtube.com/watch?v=0xyUhX2YV6M