Idag var en mycket jobbig dag. Med en allvarsfylld atmosfär. Det var svårt att andas att leva.

Alexandra är den underbaraste människan som lättar tyngden och gör så att jag kan andas.  Det lilla räcker.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Jag vet inte vad jag ska skriva, bara att jag behöver skriva. Känner ni igen den känslan? Letargi men ändå, en gnuta hopp? ...

You don't have to be strong for others. You cannot let the feelings bundle up inside ;they will erupt. ...

I år tänkte jag totalt ignorera melodifetivalen, eller i alla fall dess betydelse i mitt liv. För den besvikelsen jag känner varje år efter flera veckor tortyr i form av parodi på musik, röstas det oftast ett "ganska hyfsat" bidrag fram.   I år hade ...

Det var länge sedan jag skrev i denna "dagbok" (vilket är ett väl använt uttryck här) så jag tänkte starta med att skriva här, den första dagen i den tredje månaden av 2009. Jag har egentligen inte särskilt mycket att skriva. Jag ville bara lätta mit...

Nu har jag tänkt lite. Jag vet inte om jag har hela 8 sanningar men här kommer de jag kan komma på utan någon inbördes ordning.   Jag avskyr när jag blir utfrågad om anledningen till varför jag blev vegeterian. Jag avskyr det, det känns som jag måste...